Kap. 11 Förändringen
Förändringen
Fan. Fan. Fan. Det var det enda Tanja orkade tänka, upprepandes som i ett mantra. Hon hade en stark lust att dunka huvudet i väggen, men då skulle väll grannarna ringa polisen tänkte hon. Dumpad av sin kille (?det är inte dig det är fel på, det är mig?) och indraget arv från föräldrarna orkade hon inte med livet och dess enorma krav för tillfället.
Chipspåsen var för länge sen uppäten och godispapper låg utspritt över hela soffbordet. Det var knappt att hon ville se hur mycket hon vräkt i sig men hon tvingade sig själv till det. Med avsmak knäppte hon upp jeansen för att kunna andas normalt igen. Just denna svaghet till tröstätning som kom så fort hon kände sig ensam eller orolig. Det annars så vackert chokladbruna håret var nu flottigt och stripigt. Säkert inte så inbjudande för en man att ta på. På sig hade hon en gammal skoltröja från -89, urtvättad och sliten.
Persiennerna i lägenheten var neddragna då hon inte orkade se ljuset och det pågående vardagslivet där utanför. Telefonjacket var utdragen och posten på hallgolvet kändes övermäktig. Observera att den bara bestod av Lidl-reklam och påminnelseavgifter.
Hon hade sjukskrivit sig från jobbet på kontoret med de duktiga arbetskamraterna där ett misslyckande var ett nederlag. Snart skulle de väl börja undra tänkte hon. Hur länge kan man sörja ?sin döda hamster ?egentligen? Hon skrattade rått åt den lama lögnen.
Plötsligt rycktes hon upp ur sin tillvaro då hon hörde det vibrerande mobilljudet. Pulsen började slå fortare och halsen fick en rödare nyans. Kunde det vara..? Den formella rösten i andra änden meddelade att hon tilldelats den nya tjänsten i London! Valfriheten var stor, antingen kunde man arbeta på distans eller få tjänstebostad i denna metropol till stad. Med ens blev tapeterna lite vackrare och ljuset i rummet fick en klarare nyans. Rösten mal vidare på om viktig info men Tanja kunde inte höra, hon bara vrålade ut av lycka ikapp med fjärilarna i magen. Det var en skön känsla! Livet skulle nog ordna sig trots allt..
Cecilia Bergengren
Fan. Fan. Fan. Det var det enda Tanja orkade tänka, upprepandes som i ett mantra. Hon hade en stark lust att dunka huvudet i väggen, men då skulle väll grannarna ringa polisen tänkte hon. Dumpad av sin kille (?det är inte dig det är fel på, det är mig?) och indraget arv från föräldrarna orkade hon inte med livet och dess enorma krav för tillfället.
Chipspåsen var för länge sen uppäten och godispapper låg utspritt över hela soffbordet. Det var knappt att hon ville se hur mycket hon vräkt i sig men hon tvingade sig själv till det. Med avsmak knäppte hon upp jeansen för att kunna andas normalt igen. Just denna svaghet till tröstätning som kom så fort hon kände sig ensam eller orolig. Det annars så vackert chokladbruna håret var nu flottigt och stripigt. Säkert inte så inbjudande för en man att ta på. På sig hade hon en gammal skoltröja från -89, urtvättad och sliten.
Persiennerna i lägenheten var neddragna då hon inte orkade se ljuset och det pågående vardagslivet där utanför. Telefonjacket var utdragen och posten på hallgolvet kändes övermäktig. Observera att den bara bestod av Lidl-reklam och påminnelseavgifter.
Hon hade sjukskrivit sig från jobbet på kontoret med de duktiga arbetskamraterna där ett misslyckande var ett nederlag. Snart skulle de väl börja undra tänkte hon. Hur länge kan man sörja ?sin döda hamster ?egentligen? Hon skrattade rått åt den lama lögnen.
Plötsligt rycktes hon upp ur sin tillvaro då hon hörde det vibrerande mobilljudet. Pulsen började slå fortare och halsen fick en rödare nyans. Kunde det vara..? Den formella rösten i andra änden meddelade att hon tilldelats den nya tjänsten i London! Valfriheten var stor, antingen kunde man arbeta på distans eller få tjänstebostad i denna metropol till stad. Med ens blev tapeterna lite vackrare och ljuset i rummet fick en klarare nyans. Rösten mal vidare på om viktig info men Tanja kunde inte höra, hon bara vrålade ut av lycka ikapp med fjärilarna i magen. Det var en skön känsla! Livet skulle nog ordna sig trots allt..
Cecilia Bergengren
Kommentarer
Postat av: Vera
Jag skulle köpa den direkt!
Postat av: Cecilia!
Tack fan vad du gjorde mig glad där!
Postat av: Felicia
Tillvaron blev lite ljusare här också!
Postat av: Cecilia
neej
din gullunge! :D
Postat av: Susanna
Du är grym! Skriver du en bok??
Postat av: vera
miss Bergengren borde uppdatera lite!
Postat av: Cecilia
Susanna: tack; nej det gör jag inte utan har det som ett skolarbete i litterärt skrivande.
Trackback
