underbaradelar

Jag gick hem ensam med musik i öronen och tänkte lite på Mattias, att jag förträngt sorgen av honom. Och känslorna, jag vågade inte känna mig som en dumpad looser och misslyckad idiot. SÅ istället för att gråta var jag bara nedstämd och grå hur lång tid som helst efter det.

Den här texten får mig att tänka på honom:

Men din blick var mörk och märklig där du stod på den trasiga mattan bredvid okända skor
Jag fatta allt och ingenting där stod ju du som alltid skulle va min
Du såg exakt lika påkommen ut som du var. Men ärligt talat det var skönt med ett dåligt svar
Hela världen är så underbar bara man får ett svar



Det roliga är att han inte gav mig ett svar, jag fick lista ut det själv.. han måste ju vara muntligt efterbliven. (Jag älskar låten" Jag är en vampyr" av Markus Krunegård han är så het jag vill ta honom, ha honom äga honom !)

Har varit förbi biblioteket (VARMT UTE!), fixade ett nytt lånekort så nu är det avklarat! Lånade även ljudböcker, och lite vanliga böcker. Nu ska jag strax in till stan och retunera låne- studentmössan samt låna ytterliggare en bok fast på Stadsbiblioteket vid Odenplan för att därefter ta mig till psykodramat.


Jag och Kristoffer har bokat varsin biljett till Where The Action Is den 14:e juni på Universitetet här i Stockholm. Ska bli riktigt najs. Den som vill är välkommen att joina! Titta på facebook ni so m vill, har langa upp lite studentbilder!

Fantiserade och blev riktigt sugen på att ha en maskerad med något galet tema för alla kompisar i sommar! Hoppas det går men känns svårt att få ihop nu på sommaren när alla flyr hit och dit.

När allt kändes som ett stort emotionellt kaos inuti mig så var filmen "Marie Antoinette" med Kirsten Dunst i huvudrollen perfekt för mig att titta på! Så vackra kläder, allt är rosa himmelspuffigt och man glömmer hjärnspökena och oron inför framtiden iaf för ett tag.

Jag låg och höll kristoffer i handen och det var en tröst. Ingen tvekan om att den killen får en att må bra. Inger lugn.

En rolig sak: Kristoffer skrek till och bad mig stanna filmen, helt exalterad konstaterade han vad han hade sett; ett par ljusblå converse i bakgrunden av filmscenen! Obs! Filmen är en 1700-tals film. Sofia Coppola har alltså medvetet lagt ut små moderna detaljer för att förvirra (?) oss tittare. Bra är den iallafall!

Studenten, nu har det gått 3 dagar sen jag stod där med vit klänning och den vita mössan. 3 dygn sen jag fick världens vackraste parfym av vera, 3 dygn sen alla mina underbara gäster kom, 3 dygn sen jag introducerad ekristoffer inför hela tjocka släkten och mammas vänninne-maffia. Och nu finns där bara tomhet. Tyvärr-


Först på morgonen trodde jag inte, jag var övertygad, om att jag inte skulle gråta eftersom jag under dom här 3 åren dämpat och hpllt inom mina känslor. Men minuterna innan vi utspringet, då vi stod uppradade utanför matsalen redo för att springa ut klassvis, så kom tårarna när jag såg min pappa gå ute på skolgården men plakatet föreställandes mig som liten på Greklandssemestern.

Jag blev jättenöjd med betygen, fick också MVG i projektarbetet, men känslan nu efteråt är så tom, så blandad. Jag ä rlättad, givetvis men skolan har samtdigt vart min " trygga" (inte trygg på det sättet att jag trivts supermycket, utan mer en fast hållpunkt att komma tillbaka till) men nu finns där bara tom luft att fylla med vad jag vill med. Jag vill åka härifrån, dör snart av frustation. Var håller alla hus? Kan man fårga sig.

Vera vi måste åka på vår utlandsresa som vi sa! Felicia, jag längtar såå otroligt att få kolla på ditt utspring och se allt med ett utifrån-perspektiv.

Mina problem med ja.. det verkar aldrig försvinna. Trodde att det skulle bli bättre efter studenten men nej nej.

Nu är det nära. Riktigt nära. Nu är det över och jag är: R-ä-d-d. Pirrig! Förväntansfylld? På vad , det som komma skall?

(Men mitt huvud är så sprängfyllt att jag knappt kan skriva pappa kommer bakom och frågar mig något jag hör inte riktigt vad han säger, vill inte ha för höga förväntningar..)

Hon satte sig ner framför bloggen och funderade vad hon skulle skriva. Eller snarare hur ärlig hon ville eller orkade vara just idag. Det var kväll och hade börjat mörkna ute, grannarnas fönster var upplysta. Skulle hon vara brutalt sanningssägande och skriv tanke efter tanke rakt från hjärtat? Att hon till exempel känt sig ensam i skolan och missförstådd hemma. Att aldrig rätt person ringde i rätt tillfälle. Vart hon undrade vart alla tagit vägen när hon mådde som sämst? Att det varit svårt att äta, eller vad sjutton hon skulle göra i framtiden? Alla dessa prestationskrav gick henne över huvudet. Men Cecilia sa till sig själv att ändå försöka sig på att skriva något av alternativen, det ärliga eller det mindre ärliga, än att inte skriva alls. Bloggen var ändå den platsen där hon fick ventilera sig och skriva utan att bli betygsatt eller bedömd. hon gjort den sista dagen, inte bara det vanliga yliga som att sitta i skolan, plugga och äta utan.

I småskolan hade hon alltid njutit som mest när man fick som uppgift att hitta på historier med beskrivande bilder till. Det var ofta det handlade om gestaltning av prinsessor eller människor som blivit orättvist behandlade. Hon tror idag att det handlar om identifikation, någon hon skulle vilja vara eller såg upp till.


Hon funderade varför hon hade svårt att ta emot kritik från vuxna? Kanske för att hon var så rädd för att misslyckas. Antagligen. Att simma ut i ett stort öppet hav där man vet inte vet vad som väntar på andra sidan. Eller vad som finns nere på botten. Eller att försöka när man vet att man inte är bäst, att man inte har kapacitet nog men förgäves halkar fram.


Bloggar. Bloggar. Smaka på ordet. Den största trenden dom senaste tre åren och det som hon ägnat timmar varje dag åt att läsa. Vad hon får ut av det kan man se ur flera olika perspektiv. Läsning, givetvis. Roande tidsfördriv? Givande? Beror på vem du frågar. Säkert är att det gav inspiration för henne. Inspiration till ämnen att skriva om, tankar hon kände igen hos andra.


Hon gillade också Linda Skugge med den mer samhällskritiska stilen. Ganska så långt bort från high heels och tips om stans bästa Latte som hon vara så van att läsa om. Mer djuphet och om den grå verkliga vardagen, småbarnmammors vardagsbestyr. Det sistnämnda var något speciellt. Cecilia var bara 19 år och därmed absolut inte redo att skaffa barn men hon kunde inte hjälpa att hon fann det intressant att ta del av . Ju mer hon läste desto mer insåg hon att det fanns en annan tillvaro, ett liv efter det hon levde just nu.

Cecilia ville vara en speciell typ av författare, som Maja Lindberg till exempel. Eller Daniel Sjölin. En verkligt smart person som kunde sitta hemma i sin skrivarlya en hel dag och bara leverera sann poesi. Djupa reflektioner och komma med nya vinklar på saker och ting.

Hon funderade vidare på begreppet bloggar. Det var ju ett jättefint sätt att visa upp sig själv och sitt lyckade liv på, men vad hände om det krisade sig då? Om det gick neråt och tillvaron sög. Skulle man vilja låta andra ta del av det då? Visst, det finns vissa som vågar publicera depp inlägg. Men nog kan det väcka reaktioner!

Det fanns en annan plats i tillvaron där hon fick uttrycka sig ganska så fritt. Kursen Litterär Gestaltning var ett ämne hon ägnat den sista terminen åt. Där fick man pröva på olika skrivtekniker. Hon hade lärt känna människor hon aldrig skulle ha mött annars och framförallt vågat skriva! Fastän hon kanske inte var någon Sjölin eller Lindgren så kunde hon få gro på hennes nivå! Det fanns otroligt duktiga begåvade kursdeltagare. Hon var väl mer av en amatör i gruppen men det gjorde egentligen inte så mycket.

Att läsa och inspireras av Denise Rudberg var som att äta ur en liten pralinpåse. Ett rent och mjukt nöje. Lite som att kyssas. Stockholm skildringar tyckte hon om och det var det hon också hon var bra på. Hon var ju uppväxt i huvudstaden och hade varit på dom flesta platserna. Man blir som man umgås som man brukar säga.

En Chanel-parfym, BUS från märket Too Faced, Hello Kitty förvaring (lite inredning á la Gossip Girl)..
Behöver jag fortsätta? Jag har världens finaste vänner som verkar veta min smak bra också! och min fina kille. Plus alla fina fotografier från kristoffer, mums.

Jag har glömt att fira, inte hunnit uppdatera bloggen särskilt mycket eller tackat så mycket som jag velat, så återigen TACK!

Hatar hönan, aka min re-lärare. Aldrig blir hon nöjd hur hårt man än presterar och vill visa sig bra! Fy för gamla segtänkta lärare som stannat i sin värld (okej förlåt så hemsk är hon inte men oförstående, det är hon)

Snart, snart tar detta prestations- helvete slut!

Prov 17-19! Great.

Men kommentera då om ni nu läser!! :)

Precis mot gränsen, det gäller att hålla ut inte låta energin tippa ut (fastän den kanske redan har försvunnit..)
att se allt med dina ögon du sett med ur din gamla gymnasie synvinkel
för snart kommer du kanske se saker på ett annat sätt
uppleva nya platser och människor
och kanske sörja det som är borta eller bara tacka gudarna för att äntligen få kasta den gamla våta strumpan i sopkorgen?


ps. Jag har sommarjobb fixat nu!! :D

Jag kanske skulle leta upp nån yngre, som en fjäder i hatten
Det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du
Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu

okej, jag har 7 min på mig att skriva detta blogg inlägg. som max. Har så ite tid och så mkt den här veckan att jag bara vill gråta. Gråta riktigt jävla mkt, om någon är jobbig idag mot mig kommer jag vara bitchig eller bli jätte tyst haha eller bara inte orka bry mig



Veraa det var så länge sen nu vart är du? haha

ps. på torsdag smäller det. ds.

Livet är en komedi för den som dricker
en tragedi för den som känner..

så sant, visst?

japp här var det länge sen man var aktiv.. men jag har mina skäl, tidsbrist tills man spräng så mkt att göra sen när man väl blir lite ledig (eller egentligen är jag inte ledig, har plugg som inte går att pränta in) ve man inte vad man ska göra för det var så länge sen manvar fri.. jag mår illa för jag har ätit alldeles för mycket, ja och mobilen den ekar tom! Kul!

det hände en så hemsk händelse imorse fast det kan jag inte nämna här för det skulle kännas så äckligt. P3 måste ju ha världens bästa musik, först Markus Krunengård med "Hela världen är så underbar" (för jag så tom, krokad och glad), Håkan Hellströms senaste som kan få mig att gråta och så älskar jag Kleerup! Känns så modern på något vis!

Förändringen

Fan. Fan. Fan. Det var det enda Tanja orkade tänka, upprepandes som i ett mantra. Hon hade en stark lust att dunka huvudet i väggen, men då skulle väll grannarna ringa polisen tänkte hon. Dumpad av sin kille (?det är inte dig det är fel på, det är mig?) och indraget arv från föräldrarna orkade hon inte med livet och dess enorma krav för tillfället.

Chipspåsen var för länge sen uppäten och godispapper låg utspritt över hela soffbordet. Det var knappt att hon ville se hur mycket hon vräkt i sig men hon tvingade sig själv till det. Med avsmak knäppte hon upp jeansen för att kunna andas normalt igen. Just denna svaghet till tröstätning som kom så fort hon kände sig ensam eller orolig. Det annars så vackert chokladbruna håret var nu flottigt och stripigt. Säkert inte så inbjudande för en man att ta på. På sig hade hon en gammal skoltröja från -89, urtvättad och sliten.

Persiennerna i lägenheten var neddragna då hon inte orkade se ljuset och det pågående vardagslivet där utanför. Telefonjacket var utdragen och posten på hallgolvet kändes övermäktig. Observera att den bara bestod av Lidl-reklam och påminnelseavgifter.

Hon hade sjukskrivit sig från jobbet på kontoret med de duktiga arbetskamraterna där ett misslyckande var ett nederlag. Snart skulle de väl börja undra tänkte hon. Hur länge kan man sörja ?sin döda hamster ?egentligen? Hon skrattade rått åt den lama lögnen.

Plötsligt rycktes hon upp ur sin tillvaro då hon hörde det vibrerande mobilljudet. Pulsen började slå fortare och halsen fick en rödare nyans. Kunde det vara..? Den formella rösten i andra änden meddelade att hon tilldelats den nya tjänsten i London! Valfriheten var stor, antingen kunde man arbeta på distans eller få tjänstebostad i denna metropol till stad. Med ens blev tapeterna lite vackrare och ljuset i rummet fick en klarare nyans. Rösten mal vidare på om viktig info men Tanja kunde inte höra, hon bara vrålade ut av lycka ikapp med fjärilarna i magen. Det var en skön känsla! Livet skulle nog ordna sig trots allt..

Cecilia Bergengren

Stress.. stress stress

Dom här dagarna ska "vara dom roligaste i ens liv" men jag vet inte om det stämmer. Det blir kalabalik! Projektarbete med flumlärare som inte vet vad de säger själva , "roliga" klasskamrater, läxor prov i enda röra. Jonas vill ha sina texter som ska betygssättas (jag kan glömma ett tresiffrigt trorts att jag utvecklats tycker jag själv) Skivor är kul iaf! Jag har så mycket som två tycken nästa vecka!

I ett hyreshus någonstans i en stadsdel i en mellanstor stad bor tre mycket olika människor. Huset de bor i är ett ruckel med kantstötta kanter och mycket sliten fasad. Det är molnigt mest hela tiden och elräkningarna tycks aldrig bli lägre. Människor hatar vardagen men kvävs av helgens krav på ett uppbokat schema. Sara har förtur till kön för akutmedicin på Apoteket som hennes terapeut har skrivit ut åt henne men vågar sig aldrig riktigt för att utnyttja den. Hon är lång, gänglig och med ett födelsemärke på högra sidan av halsen. Sara har alltid känt sig missanpassad. Det spelar ingen roll i vilken klass hon hamnat i eller på vilket släktkalas hon är på, samma känsla av ensamhet varje gång. Rädd för att vistas i större folksamlingar, de kväver hennes energi. Hon är rädd för att möta blickar samtidigt som hon längtar efter att någon ska se henne. Det är mycket förvirrande det här med känslor.