Jag hatar manliga artister, eller bara män killar gubbar i största allmänheten, av typen "Mange Schmidt" med överlägsna loserögon och en smidig liten kulmage som göms av stora luvtröjor! Blicken må se säker ut men han oroar sig nog alldeles säkert för att se för tjock ut!

Han är ölkillen som inte tackar nej till en aladdinask och han var definitivt killen som hånade en som barn när klassen hade brännboll och man själv gjord ett tappert försök till att slå kastet långt men misslyckas naturligtvis och får springa till första konen, förnedring på högsta nivå.

Mange är en av dessa killar som ägde som liten och bara skrattar, ja skriker rakt ut "jävla tönt" och tillhör tuffa gänget i klassen men har en alkoliserad morsa som väntar med flaskan hemma vid köksbordet med vaxduksmönster föreställandes fiskmåsar.

Först närjag kom till teatern nu senast var jag negativt inställd åd jag tyckt att min teaterlärare inte gillat mig, att jag varit fel i hennes ögon eller bara varit "för mycket"
Men i torsdags gick det så bra, som i ett flow! Jag fick köra mot Sara, vi skulle gestalta ett minne med känslor och uttryck som skulle ta fyskisk form med rörelser (ganska svårt) sedan skulle vi mötas med våra minnen tillsammans och bygga en historia.

Vi hamnade på Plattan i City och jag var en full pinsam tonåring, Sara flickvännen som hade sagt adjö till killen på flygplatsen. Ledaren blev väldigt imponerad och sa att det är så här skådespelare jobbar! Fick en kick verkligen, stärkt blir man av teatern. En räddning.

Det känns ibland som att jag upplever "flow" när jag spelar teater, inget annat spelar roll. Det handlar inte om att prestera eller vara duktig utan man bara har kul och lär känna vad man klarar.

Om ni vill läsa världens bästa stockholmsskildring och om roliga tragiska individer så ska ni läsa "Fräsch, spontan och lycklig" av Mons Kollentoft (pocket). Det är min absoluta favoritbok just nu!

Handlar om ett par som lever det perfekta livet i innerstan och mannen arbetar med PR och marknadsföring, två små söta barn har de också. Dock så planerar mannen, eller pappan i familjen, ett helt sjukt projekt..

Okej, det är bara att konstatera: Jag har hur MYCKET JÄVLA plugg som helst. Trots att vi får några kom-i-fatt dagar (jo vars 70% av klassen kommer skolka jag lovar) i skolan sen så vore det skön att komma e liten bit på vägen iaf.

Studenten när kommer den? Lite äckligt nära, men usch jag orkar inte tanken. Visst kanske roligaste dagen i livet men så mkt förberedelser.. ! Studentskivebiljetterna är spålöst försvunna och jag vill bara skrika rakt ut. Vill inte prata med hon som har hans om det för hon är inge trevlig..

Avslutningsvis vill jag säga att jag blir lite deprimerad av att läsa minr eligions bok. Tråkigt skriven få bilder men framförallt pågrud av att jag aldrig skulle kunna ha en "asketisk" livshållning dvs avstå från livets goda som mat, sex och alkohol. Det känns så torrt och tillbakahållet, som ngn drar i ens rygg och inte låter en leva ut. Min gamla religiopns lärare är en höna-pöna (stor överkropp, smala ben) som gillar att få en att känna sig värdelös och slarvig fastän men typ pluggat mest i klassen.

Gårdagens utgång var himmelskt kul! Baba Sonic vid mariatorget blev det till slut och vi fick stå och köa i sisådär 2 timmar men det klarade vi, eller hur felicia? Träffade lite roliga skumma typer som man undrar gick på koks eller?

Eller jag kanske ska ta kvällen från första början, på tunnelbanan i fruängen (blev skjutsad av pappa pga mina pums jag inte kan gå i) får jag ett telefonsamtal när jag sitter och bläddrar i en blaska "Vad är det för tidning du läser?" jag blir ganska rädd och rätt så irriterad, hör att det är kristoffers röst och undrar om han går på knark, han låter helt sjuk i huvudet? Sen fattar jag, han och killkompisarna David och Daniel (Som ska komma på min skiva förhoppningsvis!) dom visade sig vara sköna och alla kom bra överens.

Vi drack cider, umgicks och jag träffade ellinor och martina, lydia kom (vilket var himla kul) men fra,förallt dansade verkligen skiten ur oss i säkert 3 timmar tills stället stängde vid 3-tiden. Det var så härligt, där på dansgolvet det var krisoffer och jag världen stängdes av (även om det är mer upphetsande med killar man inte känner) Var härliga människor där, mycket indie killar och lite lagom avslappnade folk. Felicia blev lite glad i hatten men det gick bra! Hon var snygg i sin lila klänning! Man får mer blickar i pumps har jag märkt, man liksom lyfts upp! Till Baba sonic måste jag igen snart! lördag kanske? Party vill jag nog ha i allafall!

Anine Bing såklart!

Okej, idag har jag varit hos både dietisten OCH psykodramat så man kan väll säga att jag fått ventilerat och försökt förstå mina känslor. Däremellan spenderade jag sju hela timmar på att gå runt i stans affärer (kaos på Gina som vanligt) och en god lunch på ett mysigt möbelcafé i Vasastan.

Varför städar man (speciellt vuxna) frenetisk när man ska ha gäster? Är det för att man inte vågar visa sin smutsiga riktiga sida? Den skitiga och kanske sårbara, mänskliga? Borde man egentligen inte bara låta det vara som det är och bara skrika "Hey, ta det för vad det är.." och så får det bära eller brista! Så borde det vara! 

hans stora solbrända händer, manliga

hans stora solbrända händer, manliga

Att göra det till artic monkeys, det är ngt speciellt. Det bandnamnet får aldrig mer samma neutrala innebörd mer..!

Varför är man så dum att man har sex utan skydd alls? Och varför gör jag , eller vi, det gång på gång? När jag skulle byta om till pjamas så slog det mig att det säkert bara är en tidsfråga tills jag får en äcklig bebis i magen! växa växa bli större rund, hoppa av skolan ung mamma white trash hej!

sitter här och mumsar i mig toscakaka (sjukt gott namn bara det.. allt med kaka på slutet..) och lyssnar på Imogen heap med "halleluja" tänker tillbaks på O.C och låten är så fin att man bara vill gråta och slå sönder en vägg ungefär. Så känner jag också när jag lyssnar på Lasse Lindhs "Du behöver aldrig mer vara rädd" då vill jag bara ligga i en äng och vagga mig själv fram och tillbaks hahah...

hjälp! Ska ha hem till K imorgon för på påskfirande med hans mammas släkt! Hjälp! Lite nervöst faktiskt.. naturligtvis ska mamma irritera mig med sina klädkommentarer "Men du kan ju inte ha den på dig, utan mer.."  Han är så jäkla social och läskigt avslappnad medans jag gärna spänner mig i de sociala situationer när jag känner mig obekväm, men som min  mamma sa är jag iallafall väldigt artig! Alltid något! :) 

Helvete nu börjar jag sakna singellivet och hur det var då! Var med Vera, hon sover över här som förr, och det var sjuk undrebart! Hon kan få mig att njuta i livet och vi är så sjukt avslappnade med varandra! Men iaf, tänkte helvet vad länge sen vi var bara skrattade och mitt "singelliv" med massa blickar, uppmärksamhet (!), gratisdrinkar, oseriösa dejter och bara njuta så in i helvete! Visst jag älskar detta med, tryggheten kan inget ersätta och jag är inte lika deprimerad nu som jag var förut men man vill alltid ha det man inte har för tillfället!

Jag var på psykodrama igår, det var över förväntan och det rekommenderas till er som vill jobba med er själv och (försöka) gå på djupet med problemen.. 

Ge mig ett litet krypin där jag gömma mig från omvärlden och bara vara mig själv. Där massa gosiga vackra katter finns, kanske lite närhet och hud och böcker att läsa. Ja, ge mig mitt dröm rum där jag glömmer omvärlden för en stund...

Jag tycker om att höra vanliga enkla  människor klaga över sådana banala saker som vädret (speciellt lite udda människor!) 

Igår kväll gjorde, medans jag väntade på att Kristoffer skulle komma hem, jag ett collage av diverse modebilder och speciellt vackra foton på min dörr som i innan var gräsligt ful med A-teens klistermärken som jag försökt få bort med hjälp av smör (läste tipset i Kamratposten som liten).

                                                   j

Jaa, här sitter man uppe på övervåningen medan melodifestivalen med Sibel och alla mediakåta sångare slår klackarna i taket framför tv-rutorna som 4 miljoner svenskar tycker är värt och se.