Gestalta ett minne
Först närjag kom till teatern nu senast var jag negativt inställd åd jag tyckt att min teaterlärare inte gillat mig, att jag varit fel i hennes ögon eller bara varit "för mycket"
Men i torsdags gick det så bra, som i ett flow! Jag fick köra mot Sara, vi skulle gestalta ett minne med känslor och uttryck som skulle ta fyskisk form med rörelser (ganska svårt) sedan skulle vi mötas med våra minnen tillsammans och bygga en historia.
Vi hamnade på Plattan i City och jag var en full pinsam tonåring, Sara flickvännen som hade sagt adjö till killen på flygplatsen. Ledaren blev väldigt imponerad och sa att det är så här skådespelare jobbar! Fick en kick verkligen, stärkt blir man av teatern. En räddning.
Det känns ibland som att jag upplever "flow" när jag spelar teater, inget annat spelar roll. Det handlar inte om att prestera eller vara duktig utan man bara har kul och lär känna vad man klarar.
Men i torsdags gick det så bra, som i ett flow! Jag fick köra mot Sara, vi skulle gestalta ett minne med känslor och uttryck som skulle ta fyskisk form med rörelser (ganska svårt) sedan skulle vi mötas med våra minnen tillsammans och bygga en historia.
Vi hamnade på Plattan i City och jag var en full pinsam tonåring, Sara flickvännen som hade sagt adjö till killen på flygplatsen. Ledaren blev väldigt imponerad och sa att det är så här skådespelare jobbar! Fick en kick verkligen, stärkt blir man av teatern. En räddning.
Det känns ibland som att jag upplever "flow" när jag spelar teater, inget annat spelar roll. Det handlar inte om att prestera eller vara duktig utan man bara har kul och lär känna vad man klarar.
Kommentarer
Trackback
