ensam borttappad
Jaa, här sitter man uppe på övervåningen medan melodifestivalen med Sibel och alla mediakåta sångare slår klackarna i taket framför tv-rutorna som 4 miljoner svenskar tycker är värt och se.
Nu känns det bara som att inga kompisar har lust att träffa en. Eller allt är så svårt att klaffa ihop och jag orkar inte riktigt ta kontrollen och organisera mitt liv. SKulle till exempel vilja göra ett schema för det som ska göras nästa vecka men jaa så sitter man här.
Stoppa ditt tomma inre med mat! Känslomässig hunger handlar det nog om. Idag var jag inne på den nyöppnade Lidl och jag skrattade tyst åt mig själv när jag flockades runt alla godis förpackningar, färglada med namn som "Friendly" (dvs tuggummipaket som sitter ihop) Det är så psykolgiskt det här med namn och reklam, PR-människorna tänker ju på känslor och våra mänskliga svagheter/beteenden när de utformar imagen eller produkten.
Ibland känner jag mig ensammast i hela universum och jag vill lära känna ny människorm nya vänner men hur gör man? Tar kontakt med nya människor här i sthlm., det är svårt om du frågar mig. Det känns som att ett krog/knullragg är lättare att skaffa än en ny, äkta vän. Var finns den riktiga snällheten? Existerar den över huvudtaget?
Kommentarer
Postat av: Vera
Den finns inte den riktiga snällheten,alla vill få ut något av allt.
du skriver sjukt bra!
Postat av: Cecilia
Ja men är den så hemsk, sanningen? Har vi gått för långt? Jag önskar att det inte vore så. Nu ska jag banne mig planera in ngt ordentligt mysigt med dig och anna på påsklovet. Så det så! :)
Tack så mkt.
Postat av: Susanna
Jag tror egentligen att allt bygger på egoism. Visst, vi är ofta snälla mot andra för att vi mår bra av att hjälpa andra. Men i slutändan, gör vi ju det för att vi vill ha ego-kicken! Men så är vi skapta, så det behöver inte vara något fel i det :P Puss
Trackback
