underbaradelar

Idag är det Studiedag och plugg som gäller! Först var jag så trött att jag verkligen somnade på sängen men nu har jag kommit igång lite smått! Gör ett arbete om New Age och skriver på en novell.

I morgon är de sista dagen att anmäla sig till högskolan men jag är hyfsat klar med det, dock så måste jag nog kontrollera och kanske lägga till lite saker. Läsa vidare nu har jag egentligen ingen lust med utan jag vill jobba, men detta har jag som plan B ifall jag inte får ngt jobb (vilket är rätt troligt att jag inte får om man tar bort hemska Café-jobb på Castello)

Till lunch åt jag Hot dogs med salsaröra o pasta och majs, så sjukt gott!

Solen skiner, jag är sjuk! Yes 1-0 till mig, eller inte. Jag blev så glad när Kristoffer sa att han tyckte jagvar smart! Det är svårt att förklara men det stärkte mig för jag trodde ingen såg mig på det sättet riktigt. Man kan ju vara positiv och kul men smart är en egenskap jag mer ÖNSKAR att jag hade. Men kul iaf!

Nu håller jag på och läser "Spelet" av Neil Strauss som är en riktigt sjuk bok jag fått låna av ovan nämnda kille. Om man är tjej och har hett temprament som jag kan man bli förbannad när man läser den eftersom den handlar om killar som talar om spelet hur man raggar och får tjejer. Riktigt absurda människor men det är sååå sant. FY FAN hahaha

Läs den iaf! (om nu vill veta..)

"Being taller than your boyfriend is so today" finns som citat på en skobox från ngt superduper trés dyrt märke. Klockrent dock, eller hur?

Åhh jag blir så irriterad, idag kom två söta och trevliga tjejer från Södertörs Högskola(fast jag satt och garvadei smyg åt den enas uppkavlade randiga byxor upp till midjan som en liten pojke såg hon ut) och visade bilder och berättade om hur det var att läsa Konstvetenskap där. Helvete vad jag blev sugen sen men det leder ju inte till några jobb, eller konkurrensen är ju stenhård i galleri- och konstbranchen, och ska man läsa det man tycker är kul men binda upp sig på en massa CSN-lån? Vet att jag inte ska tänka så men sorry jag kan inte bli utsällningsvärd på ett galleri även fast det skulle vara super kul..

Tre anledningar att må dåligt (vdvs mina ursäkter till att göra det):

1. Jag har pms och mitt chokladsug kan få mig att lägga mig ner på golvet och skrika och gråta om vartannat. Det är frustation det. Och tro mig, jag äter allt jag kommer över!
2.Kristoffer, som annars är en blandning av hunk och ängel, har antagligen smittat mig och är anledningen till att jag sitter här med svullen hals, irriterade ögon och djupa äckliga andningar. Han sover i ett så jävla kallt rum och jag är väldigt varmblodig för er som inte visste det, så det är ingen bra kombo det där.
3. Jag har suttit och skrivit ett religionsprov till 19.00 idag i Sahara! Och ett nytt väntar i morgon (det är fan ingen lek att gå estetlinjen) men jag ska nog sjukskriva mig och vara hemma (läs ha tråkigt)

Kanske är jag tillräckligt sjuk för att inte kunna gå på Kristoffers maskerad i helgen? DÅ vet jag en som kommer sitta hemma och trösäta och tycka livet suger..

Det är verkligen typiskt kvinnligt att blogga tycker jag! Tjejer, och då unga tonårstjejer, ältar o ch ventilerar sig om sina problem vilket förstås är ett jättebra redskap men varför ska det inte var grabbigt? Killar slåss de, eller börjar de också kanske mer och mer blogga? Klichébilden jag har i huvudet att dte är en massa modebrudar som visar Dagens Outfit-poser fniss fniss och Ashley Olsen-bilder (hint åt mig själv kanske?) medan killarna tränar, super och knullar.. Eller vad tycker ni? Är bloggandet en typiskt tjejgrej? Förresten det är ett irreterande ord men ni fattar min point..

Ovärt att må dåligt när solen skiner ute ! Ovärt att åka till teatern orkar inte vara social orkar inte vara duktig

jag hatar pappas närvaro, snälla människa försvinn så jag får tillbaks intigriteten! Nej förlåt men det är så det känns..

aja nu ska jag försöka skriva lite dramatik till imorgon..

alltså ni anar inte hur tungt det känns i kroppen just nu. förutom anledning att jag sovit mkt dåligt i natt så beror det på min kompis, jag vet inte hur bra vänner vi är längre, P. Det gör så jävla ont i hjärtat och jag hatar henne och jag hatar anledningen tills varför det blir såhär och jag hatar att jag inte har kraften att reda upp detta. ELLER JO MINSANN! Nu skickade ja ett sms på henne, väntar på svar, men hon lär väll inte svara? Som sist då. Blir så trött på nonchalansen. Hon tror nog att jag är kall mot henne men jag blir bara rädd (så att jag blir stel och helt onaturlig, absolut inte gamla vanliga cecilia)


kan jag inte få ta studenten och lämna konflikterna och osäkerheten bakom mig? Men då lär jag väll få sitta där hos en psykolog eller terapeut om 10-20 och tala om, för mycket dyra pengar, obearbetade händelser. Om jag inte tar tag i det nu vill säga vilket jag inte orkar.

Och middagen blir aldrig klar, pappa måste fungera extra långsamt vad gäller matlagning.... inte hans starka sida.

Jag hatar manliga artister, eller bara män killar gubbar i största allmänheten, av typen "Mange Schmidt" med överlägsna loserögon och en smidig liten kulmage som göms av stora luvtröjor! Blicken må se säker ut men han oroar sig nog alldeles säkert för att se för tjock ut!

Han är ölkillen som inte tackar nej till en aladdinask och han var definitivt killen som hånade en som barn när klassen hade brännboll och man själv gjord ett tappert försök till att slå kastet långt men misslyckas naturligtvis och får springa till första konen, förnedring på högsta nivå.

Mange är en av dessa killar som ägde som liten och bara skrattar, ja skriker rakt ut "jävla tönt" och tillhör tuffa gänget i klassen men har en alkoliserad morsa som väntar med flaskan hemma vid köksbordet med vaxduksmönster föreställandes fiskmåsar.

Först närjag kom till teatern nu senast var jag negativt inställd åd jag tyckt att min teaterlärare inte gillat mig, att jag varit fel i hennes ögon eller bara varit "för mycket"
Men i torsdags gick det så bra, som i ett flow! Jag fick köra mot Sara, vi skulle gestalta ett minne med känslor och uttryck som skulle ta fyskisk form med rörelser (ganska svårt) sedan skulle vi mötas med våra minnen tillsammans och bygga en historia.

Vi hamnade på Plattan i City och jag var en full pinsam tonåring, Sara flickvännen som hade sagt adjö till killen på flygplatsen. Ledaren blev väldigt imponerad och sa att det är så här skådespelare jobbar! Fick en kick verkligen, stärkt blir man av teatern. En räddning.

Det känns ibland som att jag upplever "flow" när jag spelar teater, inget annat spelar roll. Det handlar inte om att prestera eller vara duktig utan man bara har kul och lär känna vad man klarar.

Om ni vill läsa världens bästa stockholmsskildring och om roliga tragiska individer så ska ni läsa "Fräsch, spontan och lycklig" av Mons Kollentoft (pocket). Det är min absoluta favoritbok just nu!

Handlar om ett par som lever det perfekta livet i innerstan och mannen arbetar med PR och marknadsföring, två små söta barn har de också. Dock så planerar mannen, eller pappan i familjen, ett helt sjukt projekt..

Okej, det är bara att konstatera: Jag har hur MYCKET JÄVLA plugg som helst. Trots att vi får några kom-i-fatt dagar (jo vars 70% av klassen kommer skolka jag lovar) i skolan sen så vore det skön att komma e liten bit på vägen iaf.

Studenten när kommer den? Lite äckligt nära, men usch jag orkar inte tanken. Visst kanske roligaste dagen i livet men så mkt förberedelser.. ! Studentskivebiljetterna är spålöst försvunna och jag vill bara skrika rakt ut. Vill inte prata med hon som har hans om det för hon är inge trevlig..

Avslutningsvis vill jag säga att jag blir lite deprimerad av att läsa minr eligions bok. Tråkigt skriven få bilder men framförallt pågrud av att jag aldrig skulle kunna ha en "asketisk" livshållning dvs avstå från livets goda som mat, sex och alkohol. Det känns så torrt och tillbakahållet, som ngn drar i ens rygg och inte låter en leva ut. Min gamla religiopns lärare är en höna-pöna (stor överkropp, smala ben) som gillar att få en att känna sig värdelös och slarvig fastän men typ pluggat mest i klassen.